Robert J. Stoller var psykiater och psykoanalytiker knuten till UCLA:s Gender Identity Research Clinic. Hans böcker och artiklar bidrog till att etablera ett språk om könsidentitet och att skilja upplevt kön från sexuell orientering. Han studerade transpersoner och intersexpersoner inom sin tids psykoanalytiska och medicinska ram. Som historisk gestalt är han betydelsefull just därför att ett nytt begrepp både kan synliggöra erfarenheter och bära den institutions antaganden som skapade det. Flera av hans kategorier och orsaksförklaringar är i dag föråldrade eller patologiserande.
En skillnad som öppnade ett språk
Stoller förknippas med att introducera eller sprida termen könsidentitet i klinisk litteratur. Den gjorde det lättare att hålla isär kroppsliga egenskaper, social roll, självförståelse och sexuellt begär, dimensioner som tidigare ofta pressats in i ordet ”kön”. Därmed blev det möjligt att tala om en persons kön utan att dra slutsatser av vem personen älskar.
Begreppet har sedan förändrats genom transforskning, feministisk teori, klinisk praktik och levd erfarenhet. Könsidentitet är inte ett testresultat eller en diagnos. Den kan erfaras som stabil, föränderlig, sammansatt eller svår att namnge. En persons kön avgör inte automatiskt orientering, beteende, begär eller relationsform. Ingen klinisk teori bör kräva att dessa delar passar en färdig mall.
Vårdens historia och dess grindvakter
Stoller arbetade när könsvariation ofta tolkades genom psykiatriska diagnoser och teorier om barndom och familjerelationer. Hans arbete bidrog till specialiserade kliniker och till ett medicinskt språk som vissa kunde använda för att få vård. Samtidigt blev tillgången ofta beroende av att uppfylla expertens förväntade historia om kön, lidande, lust och framtida liv. Den sökande kunde behöva spela en roll för att bli trodd.
Nutida bekräftande vård lägger större vikt vid informerat samtycke, självkunskap, individuella mål, hälsa och respekt för variation. Stollers texter kan inte användas som stöd för att en förälder, en viss utvecklingshändelse eller en psykoanalytisk konflikt orsakar könsidentitet. Utveckling är komplex och omfattar kropp, kultur, relation, biologi och personlig mening.
En kropp som tolkas av andra
Röst, hud, hår, bröstkorg, könsorgan, kläder, rörelse, namn och pronomen kan påverka om en människa känner sig hemma, utsatt eller feltolkad. Bekräftelse kan öppna sinnlighet; dysfori, diskriminering, smärta och otillgänglig vård kan begränsa den. Förkroppsligande kräver inte att varje kroppsdel ska kännas bekväm eller att självsäkerhet ska spelas upp inför andra. Någon kan vilja förändra, dölja, utforska, förhålla sig neutralt eller låta bli att ingripa. Självbestämmande rymmer alla dessa möjligheter.
En kliniker bör inte tolka en klients sexualitet som ett prov på könets äkthet. Sexuell historia ogiltigförklarar inte transidentitet, och kön ger inte omgivningen rätt till intima frågor. Professionell nyfikenhet behöver vara proportionerlig till vårdens syfte.
När ord skadar
Historisk sexologi använde termer som ”avvikelse” och ”perversion” för erfarenheter som nu förstås på andra sätt. Att beskriva historien kräver inte att återuppliva dess förakt. Språk är inte kosmetik: det påverkar vem som blir trodd, vilken hjälp som erbjuds och vilka framtider som går att föreställa sig. Men också nya kategorier måste kunna korrigeras av dem de gäller. Ingen etikett får ersätta personens egen redogörelse.
Att reparera ett kliniskt arv kräver erkännande av tvingande praktiker, sekretess, lyssnande till transgemenskaper och en vård som inte villkoras av konformitet. Expertkunskap måste stå till svars inför klientens autonomi.
Historisk källa, inte nutida behandlingsråd
Stollers fallmaterial hjälper oss förstå hur begrepp utvecklades, men kan inte fastställa en universell väg för könsutveckling. Flera klassificeringar och orsaksförklaringar motsvarar inte dagens kunskapsläge. Aktuell vård bör bygga på nutida professionella riktlinjer, medicinsk bedömning när det behövs, stöd när det önskas och personens egna mål. Bekräftande vård är inte heller ett krav på en bestämd transition: vissa vill ha hormoner eller kirurgi, andra inte.
Det viktiga arvet är den kritiska urskillningen mellan kön, kropp, begär och social roll, tillsammans med insikten att begreppen måste förbli ansvariga inför människors liv. En trygg yrkesperson kan tala om osäkerhet utan att göra den till misstanke. Ingen ska behöva prestera en identitet för att få värdighet eller vård.
Vidare läsning
Se även kön, sexualitet, identitet, kroppsligt självbestämmande, handlingsförmåga och tillgänglighet.