Till encyklopedin

Pauline Oliveros

Pauline Oliveros Deep Listening gör lyssnandet till en övad, social och kroppslig form av uppmärksamhet.

Lyssnandet som tränad frihet

Pauline Oliveros gjorde lyssnandet större än hörandet och mer praktiskt än en metafor. Hennes begrepp Deep Listening betecknar en konstnärlig, kontemplativ och social disciplin: att uppmärksamma ljud, tystnad, minne, fantasi, miljö och andra människor med vidgad närvaro. Här är mottaglighet inte passiv öppenhet utan en kapacitet som kan övas.

Oliveros (1932–2016) var amerikansk tonsättare, dragspelare, pionjär inom elektronisk musik, improvisatör och lärare. Hennes arbete förenade experimentell musik, teknologi, meditation, feminism och gemensam praktik. Deep Listening betyder inte enbart noggrann hörsel. Det inbegriper hur kroppen reagerar, hur rummet klingar och hur relationer färgar det som uppfattas.

Vad uppmärksamheten släpper in

Mycket i vardagen lär oss att höra selektivt på ett ängsligt sätt: hitta signalen, stäng ute resten, ta det användbara och gå vidare. Oliveros ställer en annan fråga. Vad händer när uppmärksamheten vidgas utan att bli vag? Kan den rymma rummet, den egna kroppen, den andra människan och det oväntade ljudet samtidigt?

I Sonic Meditations och senare arbete med Deep Listening används partitur, instruktioner, improvisation och gruppövningar. Gränsen mellan musiker och lyssnare blir mindre självklar. Någon lyssnar inåt, använder rösten, går, minns ett ljud eller märker en resonans i omgivningen. Övningen är inte att göra varje ljud behagligt. Den kan också synliggöra irritation, sorg, distraktion eller socialt utanförskap.

Teknik ger inte automatiskt djup

Oliveros arbetade med elektroniskt ljud och utvidgade akustiska miljöer utan att göra tekniken till ett självändamål. Tekniken kunde förskjuta perceptionen, förlänga resonans och låta frågan om hörande prövas på nytt. Det är särskilt relevant när ljud ständigt når oss genom hörlurar, meddelanden och skärmar. Mer ljud ger inte nödvändigtvis djupare lyssnande.

Sinnlighet är alltså också akustisk: ett sätt att leva i vibration, mellanrum, närhet och svar. Att lyssna djupt betyder inte att absorbera allt eller avstå från gränser. Det betyder att delta i världens ljud med urskillning och ansvar för den uppmärksamhet som förs in i ett rum.

Den avgörande lärdomen är inte att världen skulle vara tyst när inget upplevs. Ibland är det uppmärksamheten som blivit för smal för att ta emot det som redan sker. Oliveros föreslår en praktik för att pröva den gränsen utan att förvandla lyssnaren till en behållare för allt.

Det knyter hennes arbete till uppmärksamhet och tystnad, men gör varken det ena eller det andra till ett krav på ständig mottaglighet.

Böcker och vidare läsning