Mary Wollstonecraft

Wollstonecrafts kritik av dekorativ kvinnlighet visar varför sinnlighet kräver bildning, värdighet och agens.

Mer än en tilltalande yta

Mary Wollstonecraft hör självklart till historien om kvinnors rättigheter. Men hon hör också till sinnlighetens idéhistoria. Hon beskrev ett samhälle som lärde kvinnor att bli tilltalande för andra i stället för att bli människor som kunde forma sina egna liv. Hennes invändning gällde inte känslan som sådan. Den gällde känslans förvrängning när utbildning, ekonomiskt beroende och könshierarki lär en person att leva som ett föremål.

Förnuft, känsla och självbestämmande

Wollstonecraft (1759–1797) var engelsk författare, moral- och politisk filosof och en tidig feministisk tänkare, främst känd för A Vindication of the Rights of Woman. Hennes kritik av könad uppfostran, dekorativ kvinnlighet och beroende rör också begär, kroppslig självframställning och möjligheten att känna med egen auktoritet. Hos henne är förnuft och känsla inte naturliga fiender. Faran uppstår när känslan nekas bildning, värdighet och handlingsutrymme.

Utsmyckning eller person

Den kvinnliga utbildning hon angrep premierade ofta charm, skönhet, behagliga manér och beroende på bekostnad av omdöme, mod och praktisk förmåga. Det är en kritik av objektifiering innan ordet blivit allmänt. En kropp blir inte fri bara för att den beundras. Beundran kan vara en särskilt mjuk form av instängning om den belönar passivitet, skörhet och följsamhet.

Wollstonecraft har ibland lästs som om hon ville ersätta känsla med kall rationalitet. Det gör resonemanget mindre intressant än det är. Hon misstror sentimental överdrift när den får ersätta moraliskt mod, men söker inte en människa utan känsloliv. Hon vill att omdömet ska kunna utbilda känslan och att omtanken ska hindra omdömet från att hårdna. Sinnlig öppenhet utan agens kan utnyttjas; agens utan förmåga till beröring kan bli spröd.

Hur makt lär kroppen att uppträda

Könshierarki inskränker inte bara rättigheter på papperet. Den lär in hållning, blygsamhet, fåfänga, rädsla, ambition och beroende. Den formar vad en människa vågar vilja, avvisa, njuta av eller ens föreställa sig. Därför kan sinnlighet inte reduceras till individuell smak. Utbildning, pengar, lag, sed och moraliskt språk avgör vilka erfarenheter som över huvud taget blir möjliga.

En flicka som främst uppfostras för att bli betraktad kan börja misstro sin egen blick. Utbildning är då mer än intellektuell överföring: den formar hur beröm tas emot, hur ensamhet uthärdas och vilka framtider som känns tänkbara. En seriös sinnlig kultur skulle därför vårda självbestämmande snarare än finslipa attraktivitet.

En radikal tanke med historiska gränser

Wollstonecraft skrev under 1700-talet. Hennes begrepp om dygd, klass, sexualitet, förnuft och familj måste läsas i den historiska situationen, inte övertas som färdig samtida politik. Efter hennes död formades också eftermälet av fientlig uppmärksamhet på privatlivet sedan William Godwin publicerat sina memoarer om henne. Både tidsbundenheten och den verkliga radikaliteten måste få plats.

Hennes bestående fråga är inte om kvinnor kan behaga, utan vilka mänskliga förmågor som går förlorade när behag blir huvudkravet. Skönhet är inte dekorativ lydnad. Mottaglighet är inte passivitet. Åtrå som ska vara ömsesidig måste möta en annan person med möjlighet att välja.

Läs vidare om objektifiering, agens, begär och skönhet.

Källor