Att se blomman utan att göra anspråk på den
Georgia O’Keeffe blir ofta instängd av de bilder som gjorde henne känd. Blommorna får stå för allt, sensualitet blir ett rykte och en målares arbete trängs undan av betraktarens färdiga tolkning. Hennes konst är betydelsefull just därför att den kräver en mer precis blick: färg, skala, kant, ben, himmel, kronblad, öken och avstånd förvandlas genom uthållig uppmärksamhet.
Modernismens skala
O’Keeffe (1887–1986) var en amerikansk modernistisk målare som arbetade med abstraktioner, förstorade blommor, New Yorks skyskrapor, landskap i New Mexico, ben, snäckor och senare himmelsformer. Relevansen för sensualitet ligger inte i att motiven skulle dölja en enda erotisk kod. Hon ändrade villkoren för seendet. Det välbekanta fick ny storlek, närhet och kraft.
Genom att förstora en blomma gjorde hon det svårt att passera den som en liten dekorativ detalj. En kronbladskant kan bli arkitektur, ett centrum atmosfär och färgen en händelse. Skalan arbetar mot den snabba blicken. Betraktaren måste stanna länge nog för att det vardagliga ska bli främmande och exakt.
När tolkningen kommer för tidigt
Blommorna har ofta lästs genom erotisk symbolik, ibland mot O’Keeffes egen invändning mot denna begränsning. Att ett verk väcker sinnliga associationer är inte problemet. Problemet uppstår när associationen ersätter själva iakttagelsen. En tolkning kan då bli ett sätt att inte se färg, komposition, material och skala.
O’Keeffe arbetade tidigt med abstraktion och ett visuellt språk som kunde bära känsla utan bokstavlig illustration. Former kan sväva mellan kropp, landskap, föremål och ren ordning. Den tvetydigheten är del av deras kraft. Den ger inte betraktaren rätt att reducera verket till konstnärens biografi eller till ett enda sexuellt tecken. Kroppen kan anas som kurva, rytm eller spänning utan att »avkodas«.
New Mexico är inte tom bakgrund
Efter sitt första besök i norra New Mexico 1929 återvände O’Keeffe många gånger och gjorde senare området till sitt fasta hem. Ljuset, arkitekturen, bergen, vidderna och benen påverkade verk som blivit centrala i hennes bildvärld. Ett ben mot himlen är inte bara ett tecken på död; det blir form, avstånd och klarhet i samma synfält.
Samtidigt är New Mexico ingen estetiskt tom plats som väntade på att upptäckas. Landskapen är bebodda, historiska och kulturellt mångskiktade. O’Keeffes eftermäle har också formats av könade tolkningar, Alfred Stieglitz fotografier och marknadsföring samt amerikansk modernisms myter. Beundran blir mer seriös när den låter dessa sammanhang förbli synliga.
Vad detta förändrar
För Sensual Institute är O’Keeffe en motkraft till lat erotisering. Sinnligt seende är inte att projicera begär på allt som är levande, utan att låta det synliga bli mer precist. Skönhet kan ge njutning och ändå kräva gräns, uppmärksamhet och respekt för form. Efter O’Keeffe är blomman inte liten, benet inte tomt och horisonten inte bakgrund. Världen blir rikare när blicken slutar skynda sig att äga den.
Läs vidare om uppmärksamhet, estetisk uppmärksamhet, objektifiering och skönhet.
Källor
- Georgia O’Keeffe Museum: biografi.
- Georgia O’Keeffe Museum: samlingar.
- National Gallery of Art: Jack-in-Pulpit Abstraction – No. 5 – verkpost om målningens form, skala och tillkomst.
- Georgia O’Keeffe, Georgia O’Keeffe (Viking Press, 1976), WorldCat – konstnärens egen bok om verk och liv.
- Encyclopaedia Britannica: Georgia O’Keeffe.