Att göra ett rikt begrepp undersökningsbart
Att operationalisera sinnlighet innebär att avgöra hur en mångfasetterad mänsklig förmåga kan definieras, observeras, samtalas om och mätas utan att det som gör den betydelsefull försvinner. Sinnlighet är inte detsamma som sexualitet, attraktivitet, lyx, intensitet, stimulering eller sexuell upphetsning. Den rör hur människor berörs av sinneslivet och deltar i det genom uppmärksamhet, perception, kroppslighet, njutning, begär, mening, estetik, relation och val.
Ett forskningsfält behöver definitioner som är tillräckligt precisa för att prövas och tillräckligt öppna för verklig variation. Målet är inte ett slutligt ”sinnlighetspoäng”. Det är en familj av tydligt avgränsade begrepp vars samband kan undersökas.
Börja med skillnaderna
Om sinnlighet mäts enbart genom sexuellt beteende faller mat, musik, beröring, landskap, rörelse, konst, vila, minne och icke-sexuell närhet bort. Mäts den endast som känslighet förväxlas mottaglighet med urskillning. Mäts den enbart som njutning försvinner mening, samtycke och förmågan att vara öppen utan att förlora handlingsutrymme.
Innan ett instrument konstrueras behöver forskaren skilja sensation från tolkning, upphetsning från attraktion, njutning från trygghet, begär från samtycke, närvaro från orörlighet och känslighet från träffsäker perception. Dessa skillnader bör göras till frågor som kan undersökas, inte till paroller.
Flera möjliga dimensioner
En flerdimensionell modell skulle kunna omfatta sensorisk mottaglighet, uppmärksamhetens tillgänglighet, perceptuell differentiering, kroppsligt deltagande, förmåga att känna igen njutning, begär och föreställningsförmåga, relationell responsivitet, estetisk urskillning och etiskt handlingsutrymme. Varje dimension kräver egen definition. Några kan överlappa; andra kan förändras kraftigt med situationen.
En människa kan vara starkt sensoriskt känslig men ha liten tillgång till njutning på grund av smärta eller hot. En annan kan ha djup estetisk uppmärksamhet och föredra begränsad social kontakt. Mätningen måste kunna visa ojämna profiler utan att anta en enda utvecklingstrappa.
Begrepp, indikator och utfall
Ett konstrukt är det fenomen som undersöks. En indikator är ett observerbart eller rapporterbart tecken som möjligen hör ihop med det. Ett utfall är en förändring vars betydelse forskaren vill förstå. Kroppsligt deltagande kan exempelvis undersökas genom hur någon märker och anpassar rörelsealternativ; ett möjligt utfall är ökat deltagande i en aktivitet personen själv har valt.
Indikatorn är aldrig konstruktet självt. Ögonkontakt bevisar inte relationell närvaro. Stillhet är inte liktydig med reglering. Ett leende bevisar inte njutning. En fysiologisk reaktion är inte samtycke. Varje mått bör åtföljas av vad det kan antyda och vad det inte kan fastslå.
Metoden måste passa frågan
Intervjuer och fenomenologiska metoder kan undersöka mening och upplevd kvalitet. Dagböcker och upprepad provtagning i vardagen kan visa variation över tid. Psykofysiologi kan beskriva kroppsliga förändringar, beteendeuppgifter vissa aspekter av uppmärksamhet, etnografi kulturell praktik och miljö. Deltagande forskning kan pröva vems definition som får gälla. Blandade metoder kan förbinda nivåerna utan att göra dem identiska.
Experience of Embodiment Scale utvecklades ur kvalitativa studier av kvinnors och flickors levda kroppserfarenheter. Forskning om sexuell njutning har tagit fram mångdimensionella mått för både tillstånd och mer varaktiga drag, liksom studier av händelsespecifik njutning. Sådana instrument visar att komplexa fenomen kan undersökas, inte att deras urval eller domäner utan vidare representerar all sinnlighet.
Validitet, inkludering och makt
Reliabilitet räcker inte. Ett instrument behöver innehålls- och begreppsvaliditet, känslighet för förändring och belägg för att det fungerar rimligt i de grupper där det används. Vems språk, kropp, relationsform, funktionsförmåga, kön, kultur och ålder har format frågorna?
Ett statistiskt elegant mått kan vara socialt trångt. Binära anatomiska antaganden, heterosexualitet i parrelation, orgasm som självklart huvudutfall och föreställningar om oberoende kan göra levda erfarenheter osynliga. Inkludering är inte bara fler svarsrutor i efterhand; den börjar med modellen.
Mätningens etik
Mätning kan ge bättre stöd men också användas för rangordning, marknadsföring och övervakning. Ett sinnlighetsmått bör inte avgöra om någon är mogen, attraktiv, anställningsbar, läkt, trygg eller värd omsorg. Deltagare behöver veta varför data samlas in, vem som får se dem, hur de kan dra sig ur och vilka slutsatser som inte kommer att dras.
Forskningen måste rymma blandade, frånvarande, otillgängliga och oönskade upplevelser. Mer sensation eller njutning är inte alltid bättre. Öppna definitioner, metoder, kritik och forskningsluckor kan bygga ett fält där kategorier går att bestrida. Genomförande behöver också studeras: en metod som fungerar under tät handledning kan misslyckas i en trång, underfinansierad eller otillgänglig miljö.
Läs vidare om sinnlighet, förkroppsligande, njutning, evidens och osäkerhet.
Källor och vidare läsning
- The experience of embodiment scale: Development and psychometric evaluation – instrument prövat i urval av kvinnor; populationsgränsen behöver behållas vid användning.
- A Psychometric Study of a Trait and State Assessment of Sexual Pleasure – The Amsterdam Sexual Pleasure Inventory – domänspecifikt instrument för sexuell njutning, inte ett mått på sinnlighet i stort.
- Sexual Pleasure Matters – and How to Define and Assess It Too – begreppsram för sexuell njutning, inte validering av en allmän sinnlighetsskala.
- Sensual Institute: Sensuality: Definition, Taxonomy and Research Framework – arbetsram under prövning.
- Institute of Inner Technology: Institutional Synthesis – institutionell syntes, inte ett psykometriskt belägg.