I korthet
Peggy Kleinplatz är klinisk psykolog, sexualterapeut, professor vid University of Ottawas medicinska fakultet och ledare för en forskargrupp om sexuella upplevelser som människor beskriver som särskilt tillfredsställande. Hon har också studerat olikheter i begär mellan partners, ojämlikhet i sexuell hälsa, hbtq-personers erfarenheter, åldrande och funktionsnedsättning. Hennes fråga vänder på den vanliga ordningen i sexualterapi: inte bara hur en funktion återställs, utan vilken erotisk kontakt en människa faktiskt önskar och vad som gör den möjlig.
Från funktion till levd erfarenhet
Medicinska modeller kan vara avgörande när smärta, läkemedel, hormoner eller neurologiska förändringar behöver utredas. De blir snäva när funktion får representera hela sexualiteten. Erektion, lubrikation, orgasm, frekvens eller ett begärsvärde säger inte ensamma om närheten var trygg, lustfylld eller meningsfull.
Kleinplatz har i stället undersökt människors berättelser om djupt tillfredsställande sexualitet. Återkommande teman är närvaro, förbindelse, autenticitet, kommunikation, sårbarhet, utforskande och förändring. De beskriver möjligheter, inte en prestationslista. Någon föredrar lekfull, enkel, ensam, icke-sexuell eller tydligt strukturerad intimitet. ”Optimal” betyder varken intensiv, frekvent, partnerbunden eller penetrerande. Ordet har värde endast i relation till personens egna värderingar och samtycke.
Närvaro utan självutplåning
Närvaro är mer än koncentration på en teknik. Det är en tillgänglighet för förnimmelse, känsla, fantasi och den andra människan som gör det möjligt att märka vad som faktiskt pågår. Den kan vara stillsam, vardaglig och rymma skratt, osäkerhet, tårar, pauser eller en ny riktning.
Förbindelse får inte kräva att gränsen mellan människor upphör. Två personer kan vara djupt engagerade och ändå förbli var för sig handlande subjekt. Var och en kan säga ja, nej, långsammare, annorlunda eller inte nu. Närhet blir rikare när den inte förutsätter att någon överger sig själv. Om en erfarenhet blir omvälvande kan det betyda en ny relation till den egna kroppen, en partner eller möjligheten att njuta. Men förändring är inget sex lovar. En terapeut får inte tolka tvekan som motstånd mot en högre erotisk nivå som klienten borde nå.
När begären skiljer sig åt
Par söker ofta hjälp därför att de vill ha olika mängd, slags eller tidpunkt för sexuell kontakt. Skillnaden kan göra ont men är ingen automatisk defekt hos någon. Stress, hälsa, hormoner, omsorgsarbete, konflikt, trygghet, trauma, historia och synen på sex påverkar vad som blir möjligt att vilja.
Frågan är inte vem som är normal, utan vad var och en söker, vad som gör närhet inbjudande eller hotfull, vilka önskemål som kan förhandlas och vilka som skulle kräva självförräderi. Ingen partner ska behöva bära ansvaret för den andres självvärde genom sex. Lösningen behöver inte vara lika frekvens. Den kan handla om nya former av beröring, skyddad tid, ensam sexualitet, icke-sexuell ömhet, medicinsk vård, omförhandlade relationsvillkor eller ett ärligt konstaterande att behoven inte kan mötas i den aktuella relationen. Samtycke kan inte produceras som behandlingsmål.
Ålder, funktionsförmåga och tillgång
Genom att inkludera äldre, personer med funktionsnedsättning och marginaliserade grupper utmanar Kleinplatz föreställningen att erotiskt liv främst tillhör unga, funktionsnormativa, heterosexuella par. Ålder, sjukdom, rörlighet, känsel, smärta, läkemedel och sociala roller kan förändra sexualitet utan att utplåna den.
Tillgänglig sexualterapi tar hänsyn till positioner, utmattning, kommunikationshjälpmedel, sensoriska skillnader, assistans, avskildhet, omsorgsrelationer och rätten att avstå. Anpassning är ingen pinsam avvikelse. Praktisk uppfinningsrikedom kan vara viktigare än motivation. Hbtq-klienter ska inte mötas av en heterosexuell mall eller behöva utbilda behandlaren i varje samtal. Kön, orientering, klass, rasifiering, religion, migration och diskriminering kan vara relevanta utan att individen reduceras till någon av kategorierna.
Forskningens och terapins gränser
Berättelser om särskilt goda sexuella erfarenheter kan ge nya frågor men inte en ny norm. De som frivilligt berättar kan ha större resurser, vana att reflektera eller trygghet att tala än dem som inte deltar. Kvalitativa teman är inte universella lagar. En intervju är inte en behandlingsordination. Forskare måste fråga vem som definierade tillfredsställelse, vilka som bjöds in eller uteslöts och om deltagarna kunde tala fritt.
Erotiskt utforskande måste också skiljas från gränsöverskridande. Att tala om en fantasi är inte att genomföra den. Överlämnande är inte eftergivenhet under press; sårbarhet är inte tvingad bekännelse. Sekretess, informerat samtycke, yrkeskompetens och rätt att avbryta gäller även när förändring firas. Vid smärta, våld, trauma, beroende eller psykisk ohälsa kan annan vård behövas. Allt bör inte göras till ett tillfälle för fördjupat erotiskt arbete.
Kleinplatz förenar kvalitativa berättelser, klinisk erfarenhet och begreppslig kritik. Den kunskapen fångar sådant som symtomlistor missar, men bör prövas mot behandlingsutfall, medicinsk bedömning, klienternas återkoppling och kunskap om skada och tillgång. En rikare modell är inte automatiskt inkluderande.
Vad detta förändrar
Hennes bidrag är inte en uppmaning att jaga ”fantastiskt sex”. Det är en mer precis fråga om vad ett gott intimt liv betyder för personen själv. Närvaro kan förenas med gräns, intensitet med vila och förbindelse med självständighet. Sensualitet blir intelligent när deltagandet kan väljas i stället för att framföras.
Se även sexualitet, upphetsning, samtycke, gränser, handlingsutrymme och trygghet.
Referenser och vidare läsning
- University of Ottawa: Peggy Kleinplatz.
- University of Ottawa: expertprofil.
- Kleinplatz, P. J. med flera (2009). ”The Components of Optimal Sexuality: A Portrait of Great Sex.” The Canadian Journal of Human Sexuality 18(1–2), 1–13.