John H. J. Bancroft är läkare och sexualforskare. Han ledde Kinseyinstitutet 1995–2004 och har studerat reproduktiva hormoner, fertilitetskontroll, menstruationscykler, mäns sexuella respons och kvinnors sexuella välbefinnande. Tillsammans med Erick Janssen utvecklade han den så kallade dual control-modellen. Den ger språk åt ett vanligt men ofta felbedömt förhållande: sexuell respons kan samtidigt påverkas av processer som underlättar och processer som hämmar den.
Modellen kan minska skuld. Den blir däremot skadlig om den används som en diagnos, en permanent typologi eller som om kroppslig upphetsning avslöjade vad en människa samtycker till.
Två processer, inte två slags människor
Dual control-modellen beskriver samspel mellan sexuell aktivering och sexuell hämning. Vissa signaler ökar intresse eller upphetsning; andra minskar det. Rädsla för följder, smärta, distraktion, skam, konflikt och hot kan höra till den senare gruppen. Människor skiljer sig i känslighet för olika signaler. Därför kan samma situation kännas lockande för en person och stängande för en annan, eller förändras för samma person mellan två dagar.
Det handlar inte om en trafikljuspoäng som delar in människor i hög och låg sexualitet. Hälsa, läkemedel, inlärning, stress, relation, kultur och omedelbar säkerhet påverkar systemens uttryck. Hämning är heller inte alltid ett fel. Den kan skydda mot oönskad kontakt, smärta, smitta eller en relation som ännu inte är tillförlitlig. Målet är inte att ta bort varje broms. Det är att förstå vad den svarar på och om den tjänar personens eget liv.
Hormoner, kropp och värld
Bancroft har även undersökt hormoners samband med sexuellt beteende. Hormonförändringar kan påverka lust, humör, fertilitet och kroppslig erfarenhet, men effekterna är varken enkla eller likadana för alla. Ett laboratorievärde avgör inte orientering, könsidentitet, samtycke eller värdet av någons sexuella liv. Läkemedel, sömn, kronisk smärta, sjukdom, menscykel, menopaus, tiden efter födsel och psykiskt mående behöver bedömas i sitt sammanhang.
En person har rätt till information om möjliga medicinska orsaker och valmöjligheter, inte ett antagande att mer lust alltid är det önskade resultatet. Vård, anpassning, lugnande besked eller ingen insats alls kan vara olika rimliga önskningar. En kroppslig förändring kan samtidigt höra samman med sorg, trötthet, diskriminering eller en ny förståelse av sig själv. God bedömning håller förklaringarna i samtal i stället för att automatiskt välja den mest medicinska.
Att förstå ett svar är inte detsamma som att vilja ändra det. En modell bör stödja ett självdefinierat liv, inte göra varje kropp mer sexuellt tillgänglig eller varje relation mer aktiv för någon annans skull. Kliniska frågor behöver därför handla om vad som önskas, vad som är tryggt och vilken hjälp som faktiskt skulle öka valfriheten.
När hämning är social information
Skam, rasism, homofobi, transfobi, religiös fördömelse, övervakning av kroppen och tidigare tvång kan göra sexuell kontakt svår. Svaret är inte alltid mer exponering eller stimulans. Det kan vara skydd, gemenskap, kunskap, traumavård eller förändrad miljö. En terapeut kan fråga vad som trycker på bromsen: smärta, rädsla, otrygghet, brist på privatliv, medicinska faktorer eller ett mönster i relationen. Klienten avgör om hämningen upplevs som skyddande, ovälkommen eller helt enkelt som en del av önskad sexualitet.
Samtycke ligger utanför den fysiologiska skalan. Någon kan vara starkt upphetsad och ändå säga nej. Någon kan känna hämning och vilja gå vidare långsamt. Ett beslut kan ändras mitt i mötet. Ingen modell av sexuell respons ersätter frågor, lyssnande och respekt.
Från forskningsmodell till praktik
Dual control-modellen har inspirerat mått och kliniska tillämpningar, men ett frågeformulär rymmer inte en människas hela sinnliga liv. Självrapportering påverkas av minne, språk, skam och social förväntan. Ett värde är användbart inom sin avgränsning och farligt när det används för att kalla någon patologisk eller förklara bort ett nej.
Översättningen till praktik behöver vara samarbetsinriktad. Behandlare och klient kan undersöka vilka villkor som stödjer respektive hämmar lust utan att lova att en ”broms” ska kunna tas bort. Medicinsk, psykologisk, relationell och traumamedveten vård kan behöva samverka. Den som söker hjälp kan fråga efter behandlarens behörighet, utbildning om tvång och trauma och respekt för ett beslut att inte förändra sitt sexliv.
Modellens mest fruktbara bidrag är alltså inte en instruktion att bli mindre hämmad. Det är en noggrannare fråga: skyddar hämningen något viktigt, är aktiveringen verkligen önskad och vilka villkor gör ett fritt val möjligt?
Vidare läsning
Se även sexualitet, reglering, samtycke, trygghet, evidens och kroppsligt självbestämmande.