Till encyklopedin

Mottaglighet och passivitet

Mottaglighet låter erfarenheten nå fram utan att upphäva omdöme och val. Passivitet kan däremot innebära ett minskat utrymme att påverka det som sker.

Att ta emot utan att lämna över sig själv

Mottaglighet är förmågan att låta en förnimmelse, tanke, känsla, relation eller förändring nå fram och ändå kunna märka, tolka och välja hur man förhåller sig till den. Passivitet beskriver en mer begränsad roll i att initiera, svara på eller påverka det som sker. Skillnaden syns inte alltid utifrån. En stilla människa kan vara djupt uppmärksam; en till synes följsam människa kan sakna verklig möjlighet att säga nej.

Det är därför otillräckligt att kalla sensualitet för överlåtelse. Att släppa kontrollen kan vara ett eget, avgränsat val. Men samma ord kan dölja ojämlik makt eller en förväntan om att någon ska vara tillgänglig utan villkor. Mottaglighet kan låta världen påverka oss utan att ge någon annan ensamrätt att bestämma vad upplevelsen betyder.

Det mottagande arbetet

Att ta emot är inte att vara tom. Den som lyssnar skiljer mellan ord, tonfall och tystnad. Den som äter känner smak, väljer takt och kan avstå. Inför en bild kan man låta sig beröras och samtidigt pröva sin tolkning. Mottagligheten ger något utifrån plats att verka; den upphäver inte omdömet.

Även i kroppen kan detta vara ett skapande arbete. En person följer en förändring i temperatur, ljus, röst eller rörelse och upptäcker kanske en njutning som ännu saknar namn. Lika viktigt är upptäckten av en gräns. Att känna att något inte längre är välkommet är inte ett misslyckande med att vara öppen. Det är en del av öppenhetens intelligens.

När passivitet är ett svar på villkoren

Passivitet är inte nödvändigtvis en karaktärsbrist. Utmattning, sjukdom, beroende, diskriminering, trauma eller rädsla för bestraffning kan göra initiativ farligt eller omöjligt. Någon kan dra sig tillbaka från en situation därför att tidigare försök att påverka den inte respekterades. Det vore orättvist att göra detta till en enkel fråga om vilja.

Det motsatta misstaget är att romantisera den som aldrig kräver något. Människor kan få beröm för att vara lätta att röra vid, tacksamma för all uppmärksamhet och ständigt anpassningsbara. Då kan frånvaron av val börja se ut som en sinnlig dygd. Frågan är inte om personen ser avslappnad ut, utan om hen faktiskt kan ändra förloppet utan att straffas eller förminskas.

Gränsen som gör öppenhet möjlig

En gräns är inte alltid en mur. Den kan vara villkoret för att våga låta något komma nära. Den som vet att en beröring kan avbrytas får ett annat utrymme att undersöka den. Privatliv, en begriplig överenskommelse, möjlighet att byta tempo och en tillgänglig väg ut gör mottaglighet mindre lik utsatthet.

Man kan ta emot en fråga men avböja en beröring, lyssna till en känsla utan att genast agera på den eller stanna vid en bild utan att fastslå dess innebörd. Olika sinnesintryck kan få olika mycket plats. Obegränsad öppenhet är inte frihet om den övergår i överbelastning eller i att någon annan tar över tolkningen.

Samtycke får inte härledas ur stillhet

Samtycke är aktivt även när en överenskommen situation ser passiv ut. Någon kan vilja bli hållen, vägledd, undervisad eller omhändertagen. Överenskommelsen behöver ändå vara specifik, begriplig och möjlig att ändra. Tystnad är inte i sig ett ja. Stillhet är inte i sig ett ja. En mottaglig hållning ger inte någon annan rätt att tolka den som obegränsad tillåtelse.

Det betyder inte att varje ögonblick kräver en uppvisning i tydlighet. Människor kommunicerar på olika sätt: med ord, gester, skrift, teknik eller i förväg avtalade signaler. Det avgörande är att sättet fungerar för den berörda personen och att ett nej faktiskt kan få följder utan förödmjukelse eller repressalier.

Handlingsförmåga kan se stillsam ut

Handlingsförmåga är mer än att ta första steget. Den omfattar att välja, låta något ske, pröva, svara, vänta och avstå. Man kan be någon annan leda inom avtalade gränser utan att avsäga sig rätten att ändra sig. Däremot krymper handlingsutrymmet när rollen påtvingas, eller när frågor framställs som ett hot mot stämningen.

I vård och lärande blir skillnaden särskilt tydlig. Den lärande tar emot kunskap men kan undersöka den. En patient tar emot hjälp men behöver information och möjlighet att säga nej. Den som får beröring behöver inte spela tacksam för att den andra ska känna sig bekräftad. Stöd blir användbart när mottagaren förblir medförfattare till hur det ges.

En varsam övning

Välj en erfarenhet där insatsen är låg och där du kan avbryta, exempelvis att lyssna till musik eller känna temperaturen i ett rum. Lägg märke till vad som når dig. Fråga sedan: Vad vill jag ha mer av? Vad är osäkert? Vad behöver avstånd? Ändra ställning, volym eller tempo om du vill. Försök sätta ord på en enda preferens. Efteråt kan du fråga om upplevelsen gav större eller mindre klarhet och valmöjlighet.

För den som leder en praktik innebär detta att förklara ramarna, erbjuda alternativ och göra övergångar förutsägbara. Artighet får inte förväxlas med vilja. Tystnad eller sårbarhet bevisar inte att en insats fungerar. En mottaglig praktik måste kunna omprövas av den person som deltar.

Från evidens till praktik

Vad underlaget antyder. Rättighetsbaserade ramverk för vård och funktionshinder betonar vilja, preferenser, information och stöd i beslutsfattande. De gör det rimligt att se möjlighet till påverkan som en viktig del av att ta emot hjälp.

Vad det inte visar. Dessa ramverk bevisar inte att en särskild sinnlig övning ökar mottaglighet, eller att stillhet kan användas som mått på samtycke, trygghet eller förbättring.

Vad en praktiker rimligen kan göra. Fråga hur personen vill uttrycka val, erbjud verkliga alternativ och kontrollera att rätten att avbryta fungerar i praktiken.

Vad som kräver försiktighet. Tolka inte frånvaro av motstånd som önskan, särskilt inte där beroende, rädsla, trötthet eller ojämlik makt finns.

Vad forskare bör undersöka. Studera hur olika sätt att erbjuda val påverkar upplevd och faktisk handlingsförmåga, även när deltagare kommunicerar utan tal. Mät också oönskade effekter, såsom att fler val upplevs som en ny börda.

Det som förändras

När mottaglighet skiljs från passivitet behöver öppenhet inte betyda underkastelse och handlingsförmåga behöver inte betyda ständig kontroll. En människa kan låta njutning, omsorg, skönhet och kunskap komma nära och ändå behålla rätten att tolka, förhandla, pausa och avstå. Ibland börjar återvunnen handlingsförmåga med något mycket litet: en paus, en fråga eller en förflyttning som gör ett verkligt val möjligt.

Fortsätt gärna med Att ta emot, Gränser, Samtycke, Handlingsförmåga, Uppmärksamhet och Kroppslig autonomi.

Källor och vidare läsning